Härom veckan skulle vi ha pysselträff och jag tänkte mig på att baka en sån Pinocciotårta till fikat. Ni vet den sorten med en sockerkaksbotten med en maräng uppe på.
Eftersom jag tidigare lyckats med att baka en särdeles fin rulltårta tänkte jag använda det receptet till botten och sedan göra marängsmeten ovanpå efter originalreceptet.
Jodå. Det gick ju finfint tills det var dags att hälla över marängsmeten då.
Sockerkaksbottenssmeten (oj, finns det ordet verkligen!) den var mycket lösare än i originalreceptet med följd att marängsmeten inte la sig ovanpå utan sjönk ner i smeten och mer eller mindre försvann.
Vi det laget var jag på väg att snöra hela baletten i sopkorgen och ge upp. Men mitt i allt tänkte jag att Kottarna i alla fall skulle gilla att få lite sockerkaksbitar att mumsa på, även om det inte blev en tårta till Pysslingfikat. Så jag strödde flagad mandel över för att dölja eländet och gräddade den.
Gissa om jag blev förvånad då jag kikade in i ugnen efter en stund och den ser ut precis som den skulle!
Mycket märkligt.
På nåt vis hade marängsmeten pöst upp till ytan och bara några små stråk av sockerkakssmeten syntes.
Så i slutänden blev den riktigt lyckad med vispad grädde och hallon mellan.
*hemma hos goa Anni*
Och pysselkvällen blev bra den med. Massor med surr, fika och pyssel. Jag pimpade en granriskrans till ytterdörren och nu till veckan är det dags för pysselkväll igen och då blir det pappersänglar och julkort.
Tiddelipom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar