Öppet brev till Påsktuppen

Kära Fjäderfä.

Genom åren har jag fått höra historier om att du inte skulle finnas.
Ha!
Som om jag skulle gå på den gubben va?
Klart du finns.

Precis som Tandfen, Tomten och Strump-ätarn.
Jag tror på er allihop.
Jag kan till och med tänka mig att tro på Storken.

Javisst!

Du förstår.
Syftet med det här brevet är, och håll i dig nu kråkan:
Du behöver inte ge mig ett påskägg i år.
Precis, du läste rätt.
Inget påskägg.

Jag behöver nämligen ett par snöskor istället.

Och du Tuppen, gärna nu till helgen.
Och så skiter vi i det där med traditioner som äggjakt och påskgodis på själva aftonen och annat trams.

Ägg är jag ändå inte särskilt brydd om och godis kan jag säkert knycka mig nån ur Kottarnas påskägg.

Men snöskor.
Snöskor behöver jag.
Rätt snart.

Jag har nämligen sett ett utsökt knippe sälg borta vid stora vägen.
Och jag kommer inte åt det.
Hur jag än försöker.
Tänk dig, den fina sälgen som sedan blir full av små videkissar.
Det är påsk det, Tuppen.

Nu tänker du förmodligen hur det kommer sig att jag då önskar mig snöskor istället för att helt enkelt önska mig den där sälgen.
Och det är väl rätt rimligt att undra.

Men käre du.

En tupp som plockar sälg vid E4an.
Hur rimligt är det?


Nåväl, det var nog allt.


Högaktningsfulla hälsningar
från isi Sme´.