Ner kommer det alltid

Skulle skjutsa in Elsa till Kalix för att lyssna på en konsert i kväll.

Vi var ute lite i sista laget med en kvart på oss ungefär innan vi behövde vara framme.
Som tur var hade käre Maken parkerat bilen vid bron.
Nära och bra.

Jag hoppar in i bilen.
Elsa hoppar in.

Jag startar.
Kör framåt.
Stannar och undrar i mitt stilla sinne hur Maken egentligen tog sig in på gården.

För ut kommer vi inte.


*skotta skotta skotta*

Det måste ha rasat från taket precis innan vi skulle åka, för en bra bit av öppningen till gården var igenmurad.
En smula panik där kan jag säga.
Elsa sprang efter spadar och några minuter senare, med lite hjälp av Pappan, var det fixat.

Så vi hann i tid.

Med hela fyra minuter till godo.


☆