Så var det dags igen...

Ni som känner mig vet ju att jag har en viss benägenhet att fastna med fingrarna i olika saker.
Värst var nog de två gångerna då jag sydde mig med symaskinen.
Det kändes.

En annan gång lyckades jag fastna i bilbältes-klickaren.
Det gjorde mindre ont.
Då var det mer irriterande att Maken skrattade sig fördärvad och frågade om det gick bra att han fotade mig innan han hjälpte mig lös.
Det gjorde det inte.

Nåväl.
Det var två av otaliga gånger.
Idag lyckades jag igen.

Först var det lite kul.
Tänkte att jag skulle fota själv och visa Maken.
Och sedan krångla lös fingret.

Jag fotade.
Skrattade för mig själv en smula.
Skulle vrida lös tummen.

Men icke.
Den satt som berg.
På riktigt.

Då kommer Maken in som på beställning.
Behöver jag säga att han vred sig av skratt...


*...och frågade om han kunde få fota först*

Lite siliconspray senare var tummen sitt vanliga jag och själv var jag en insikt rikare.
Och eftersom jag är en mycket gererös person så ska jag dela insikten med er.

Kära vänner.
Hur mycket ni än har att bära i händerna.
Saxar, pennor, papper eller annat.
Stoppa inte in tummen i just tejphållaren.
Gå hellre två gånger.
Det sparar ofantligt mycket tid.

Jag lovar...