När man är snäll...

Första december och någon här hemma verkar ha varit snäll eller så är han bara riktigt bundis med Herr Santa.

Här levererade Posten nämligen 150 kilo (!) paket i dag.


*julen är tidig i år*

Maken ser verkligen ut som om det är julafton i dag.
Ögonen tindrar och kinderna blossar.
Fast de röda kinderna kan ju i och för sig bero på att han fick släpa in alla kartongerna själv.

Själv har jag svårt att förstå uppståndelsen över paketens innehåll.
Jag menar högtalare?

Maken ser verkligen tjusningen med dessa svarta klossar.
Jag gör det inte.

Jag förstår inte vitsen med att ha en ljudanläggning till tv'n som utan problem kan underhålla grannarna också.

Det gör Maken.

I går hotade jag med att flytta hemifrån då det visade sig att en av de fem kolosserna skulle stå där jag hade gjort plats för min önskelampa.

Nu har jag bestämt mig för att trots allt ändå bo kvar, men jag säger då det.

Jag förväntar mig en julklapp modell STOR, bling-blingigt glittrande och riktigt snuskigt dyr, för serru Tomten, jag har varit snäll jag också.

Riktigt snäll.

Som inte råkades säga till Posten att det var fel adress han levererade paketen till idag.



Så det så.