torsdag 22 december 2011

Dan före dan före doppare dan

I går kom min goa vän U på den briljanta iden att vi skulle luncha ihop i dag.
Inte så märkvärdigt kanske, men för mig som jobbar hemifrån är det så skönt att komma sig ut ibland.

Hade en riktigt trevlig lunch i det bästa sällskapet och det blev en hel del skratt och surr.
God mat var det också.


*fetaostfylld köttfärsbiff med grönsaksris och tzatziki*

-Det här måste vi göra om tjejen!


Sen kände jag mig så uppiggad så jag bestämde mig för att ta itu med julgodiset, fast jag var lite trött här i kväll.

Kära vänner.

Påminn mig nästa år då jag börjar yra om julgodis här på bloggen.

Påminn mig om att det inte alls är så glammigt som man ser i alla andras bloggar.
Ni vet, där det visas upp vackra fat med de finaste små chokladdoppade pralinerna.
Verkligheten ser inte alls ut så.
Inte min i alla fall.

Det är kladdigt och smetigt med all smält choklad som fastnar på fingrar och på allehanda bestick som man försöker få upp de arma bollarna med.

Det far kokos överallt på bordet och på golvet och det fastnar på fingrarna som nu liknar praliner de med, eftersom de redan var fulla av den där smälta chokladen sedan innan.

Och som vanligt kan jag inte göra en sak i taget utan sätter igång och gör flera sorter på samma gång.
Klockan tio på kvällen och utan att ens ta bort köksduken eftersom att det är ju bara lite choklad dopp som ska göras...
Jomen.


*bless this mess*

Så nu har jag bountybollar som ligger på stelning och i kylen väntar en omgång med mozartkulor som också ska chokladdoppas.

Fast jag tänker låta dem ligga där.
De är inplastade och det går således ingen nöd på dem.

Där kan de ligga och ha det gott tills i morgon, för jag tänker inte göra mer i dag.
Inte ens ta reda på röran i köket.

Nästa år ska jag nog bara koka knäck.



.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar