Jag gillar platt hår.
Ni förstår, när man levt ett halvt liv med ett hav av lockar och krullar, som gör att man tidvis ser ut som om man kört huvudet en torktumlare, då är plattången en räddare i nöden.
Nu ids jag sällan och aldrig använda den av nån anledning men varje gång jag gör det så gillar jag helt plötsligt allt det där barret högst uppe på.
Som i dag.
Eller som när jag nyss varit hos frisören.
Där frågar de alltid -Hur vill du ha det?
Där svarar jag alltid -Tunt.
För jag gillar tunt hår.
Tjockt hår är som en pälsmössa.
Ostyrsligt och svårt att både sätta upp och hålla ordning på.
Och varmt.
Fast somliga dagar är jag glad över tjockt hår också.
Som i dag.
När man är fullproppad med kortison händer det att det ramlar av mer hår än vanligt.
Det lossnar liksom i små tofsar.
Det gillar jag inte.
Det är nog därför jag blev förärad en sån kalufs.
Så det ska bli över lite efteråt.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar