Aktiv tillvänjning

Ja ni vet det där om att man först tycker något ser förskräckligt ut.
Det kan vara ett klädesplagg eller en färgkombination.

Som jeansen med utsvängda byxben som följde de stuprörs smala.
Eller färgkombon rosa/rött, brunt/turkost eller rent av orange och rött.

ALDRIG jag, var det ledande ordet.

Men visst.

I min garderob infann sig snart både jeans med boot cut och senare även de vildaste färgerna direkt hämtade från 70-talets hippiga årtionde.
Och jag älskade det.

För ett drygt år sedan såg jag den första One Piecen, när vi var på Leos Lekland.
En norsk tjej i tio års åldern, iförd rosa sparkdräkt alá Urcellen Ellen.
Sanslöst galet tyckte jag utan att tänka på att jag själv susat runt i en dylik lila skapelse då jag var en si så där åtta år.

Återigen var det ordet ALDRIG i min värld.

Likväl har nu Elsa en i sin garderob och undertecknad har till och med mage att tycka att den är en av de mysigaste tingen man kan hasa runt i för tillfället.
Även om jag nu inte hasar runt i egen hög person.
Risken för värmeslag är för överhängande, men det ser mysigt ut.

Vad är då kontentan av det här inlägget kan man undra?

Jo, ser man något nog många gånger så vänjer man sig.
Tänkte jag.

Ser man nåt tillräckligt ofta så blir man liksom van och anpassar sig till omgivningen.
Tänkte jag vidare.

Så i dag har jag plöjt trettitvå inredningsbloggar, fullspäckade med julpynt och julbak.

Bloggar laddade med julklappar inslagna i vackra papper och band.
Bloggare med frysarna fulla av redan bakade lussekatter och pepparkakor.

Julkulor och små granar.
Fönsterstjärnor och julgodis.

Vita krispiga amaryllisar och strutar med vackra spetskragar.
Nötter, vinter äpplen och mossa.

Jag försöker aktivt att bli smittad av julbacillen och sno åt mig lite julstämning av de som verkar ha ett överflöd.

Lite funkade det faktiskt.


Jag blev sugen på varm choklad med grädde och med en polkagris käpp i som sked.


Av alla bilder jag sett var det den enda som fastnade.




Men det är en bra början, väl?



*