Välkommen söndag

Vaknade till solsken och en underbar höstdag.

Maken åkte i vanlig ordning till skogen och själv låg jag kvar och drog mig till närmare halv åtta.

Läste lite i min bok på engelska som faktiskt börjar gå lättare och lättare att plöja sig igenom nu.
Klagade en smula för älskade Maken förra veckan om hur trögt det gick och belönades med att han låg dubbelvikt av skratt.
Allt bara för att jag svarade -Typ 4 sidor... på hans fråga om -Hur långt in i boken jag kämpat mig.

Men nu går det riktigt bra och jag är inne på kapitel åtta, snart nio.

För tillfället har jag faktiskt dragit igång projekt fönster putsning och det knogar på fint.
Men visst önskar man sånna här gånger att jag var lite längre än mina, ändock hyfsade, 170 centimetrar.

En så där två meter hade suttit fint.


*före*


*efter*

Ingen större skillnad kan tyckas men attan om man ser på pappret jag torkar av fönstret med...


*kolsvart*

Man undrar ju hur vi såg ut genom rutorna över huvudtaget?

Nu så då, nu ska jag fortsätta med putsningen.

Sedan ska jag ta mig en kopp te och vänta hem min älgjägare som idag kan lägga ännu en fälld älg, till sin merit lista!
Den första för i år.

Grattis min finaste!





Tiddelipom.