Candy Cane

Klockan är en kvart i åtta si så där.
Kottarna har just åkt i väg till skolan.
Hyfsat pigga och glada.

Gladast var nog Stora E som äntligen fått sin One Piece som hon väntat såå länge på.

Egentligen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt skapelsen och ett tag trodde jag mig själv om att aldrig kunna gilla den här Urcellen-Ellen-aktiga sortens sparkdräkt, på några som helst villkor.

Så helt plötsligt så började jag tycka att den ändå inte var så hemsk...
Nästan så den faktiskt såg ganska mysig ut...
Rätt gullig till och med...

Milda makter.
Det är så jag skrämmer vettet ur mig själv.

Stora E var helt såld och som en fura föll jag till föga.
Och beställde en.

Hon älskar den.
Hon har redan en till på önskelistan.

Det är liksom ett plagg man skulle kunna tro var skapat enkom för Stora E.
Varm, mysig och med en dragkedje-funktion som gör att man verkligen kan mojja in sig och försvinna.
Om man vill.
Den är rosa och randig.

Ja gott folk, här har ni karamellen i egen hög person.


*inkognito*

Och jag tänker.
Att det kunde ju ha varit värre.

Den är mjuk och skön.
Och ungen är söt som socker där hon tjossar runt och ser ut som om hon har vunnit högsta vinsten.

Fast det i själva verket är jag som har gjort det.



One life.
One love.
One piece.

.