Teknikens under

Det här är saker som jag oftast inte begriper mig på här hemma.

Saker som gör mig galen somliga dagar.
Saker som inte förstår mig.



*boxern*



*blueray-spelaren*



*multifjärren*



*farthållaren*



*min, för dagen, nya inloggningsdosa till internetbanken*


För att nämna några.
Den observante inser ganska snabbt sakernas gemensamma nämnare...
Just det, teknik.

Det medför ibland vissa smärre problem.
Kan Kottarna inte få i gång apparaturerna själva får de vackert lov att vänta till pappan i huset behagar komma hem från jobbet.
Det i sin tur medför ju att de blivit riktigt duktiga på att få igång alla saker, helt själva.
De är genier på det här området.
Det mina vänner är en stor tillgång!
För mig.

Det är inte det att jag inte vill lära mig hur allt funkar.
Det liksom bara gååår inte.

Maken förklarar gärna om farthållare och HDMI ingångar och pdfer andra sorters utgångar och allt vad det nu kan finnas.

Tålmodigt förklarar han, gång på gång.
Jag lyssnar tålmodigt också, faktiskt.
Åtminstone försöker jag se intresserad ut, och det är ju en början.
Tycker jag.
Jag säger -mhmm och -jahaa och annat passande.
Men tankarna har en förmåga att liksom slita sig och susa i väg nån annanstans.
Varje gång!

Jag hör orden, men de fastnar på nåt vis inte alls.

Antingen är jag inte smart nog för att lära mig allt det här.
Eller så vill jag faktiskt inte.

Eller så är huvudet så fullt av allt annat som faktiskt, i mitt tycke, är viktigare. Då får det inte plats nåt mer, helt enkelt.

Jag vill hellre veta andra saker.



Som varför man överhuvudtaget måste ha håriga ben, tillexempel.
DET skulle jag vilja veta.



Men det visste Maken inte något om.



*