Ung och bortskämd

Jag är själv uppvuxen med att få hjälpa till hemma.

Min bror och jag ansvarade för våra rum och så fick vi hjälpa till med saker som att tömma och fylla diskmaskinen, bära vår tvätt till tvättstugan och att bära in ved.
Det här var alltså när jag var i tio, elva års åldern och framåt.
Såklart var det inte alltid uppskattat då.
Sällan för att vara ärlig.
Men som vuxen, idag är jag grymt tacksam för att jag faktiskt fick lära mig att ta vara på mig själv.

M har fått med sig samma ansvar hemifrån han också.

Följdaktligen praktiserar vi samma uppfostrings metoder på Kottarna.
Anpassat beroende på ålder naturligtvis.
Såklart inte alltid uppskattat.
Förmodligen sällan, men nu är de så vana med att vi hjälps åt att de inte tänker på det i nån större utsträckning.

Förra veckan såg jag, Maken och Stora E en slags dokusåpa som heter "Ung och bortskämd".
En drös ungdomar i åldrarna 17-22 som kläms in i ett hus och ska klara sig själva vad gäller sysslor, visst arbete för att få pengar till mat osv.
Ungdomar som aldrig gjort något hemma, verkligen aldrig.
Inte bäddat en säng, inte gjort en frukost.
Ungdomar som släpper sina smuts kläder på golvet och som av ren magi ligger de sedan tvättade och vikta i garderoben.
Idag tänkte vi att lilla e också skulle få se ett avsnitt.

Konsekvenserna av att inte behöva hjälpa till med något, what so ever.

Lilla e´s ögon var som tefat.
Han trodde inte det var sant.
Var det möjligt att han som nio-åring kunde mer än dem.
Han kunde inte sluta förlusta sig över hur tur han hade som fått den kunskapen.
Att han inte alltid tycker det är kul hade han glömt.
Han kan!

Andäktigt tog han in hur ostädat och odiskat de hade det.
Att det kan se likadant ut här hemma var oväsentligt.
I deras fall berodde det på att de inte kunde.
Det var nåt särskilt.

Poängen med programmet gick hem.

Att kunna själv är det ultimata.

Trodde aldrig jag skulle säga det, men TACK! SVT för denna såpa.
Ni har satt pricken över i:et.

Och sparat mig en massa tjat.



J.