Första snön

Har haft Mini-e på besök idag.

Vi har haft det värre bra här, hon och jag.
Käkat gröt frukost, varit ute en lång stund i det härliga, men något kalla vädret.
Snön som föll var en intressant upptäckt.
Fotspår som följde efter en, vart man än gick...


*snöig sol*


*snöräven, upphängd och redo att användas...*

Sen har vi hjälpts åt med disken och tvätten.

Jag plockade in i maskinen.
Mini-e plockade ur.

Jag tog ned från sträcket och vek tvätten.
Mini-e vek ut och bar i väg tvätten.

Till Kottarnas förtjusning provade den lilla söt-nöten alla strumporna också...
På de små benen räckte de en bra bit över knäna.

Rosa strumpa på den ena foten.
På den andra, en svart med döskallar som sen byttes ut mot en orange med stjärnor på.
Andäktigt gick hon med långsamma steg samtidigt som hon tittade på sina galet färgglada ben.
Som en liten regnbåge.

-Men vad fin du är, sa jag.

Det minsta lilla e:et tittade på mig och klämde fram ett litet skratt.
Sen rynkade hon ögonbrynen, stirrade stint på mig och sa:
-Tyst.

Samtidigt petade hon mig på armen med ett bestämt litet finger, som för att understryka det hon just sagt.

Och visst har hon rätt.
Det finaste behövs det inga ord för.
Det syns ändå.


.