Vegetarisk älgköttsoppa

Städning på schemat idag då det är torsdag.
Skönt sen, att komma hem på fredagen från skola och jobb och bara göra helg.
Nåja, jag är ju nu hemma hela dagarna, men likväl är det skönt att få helg med familjen.

Idag hade vi även tur att bli bjudna på älgköttsoppa hos svärpäronen.
God, god, med mycket potatis och morötter.



Och ja, den som kikar efter kött på min tallrik får leta.
Alla bitar som kan tänkas hamna på min tallrik delar jag med mig av till bordsgrannarna.
Som regel Kottarna, som blir galet lyckliga av mer kött.
Jag blir också galet lycklig, fast av motsatt anledning.

Jag gillar verkligen allt kring älgjakt, från själva skogspromenaden till slakten och tillvaratagandet av köttet.

Det är bara det där med att äta kött.
Det går så trööögt.

Ibland skyller jag på att det är för att jag får så ont i magen.
Ibland är det faktiskt så.
Ibland inte.

Köttfärs i alla former går bra och kyckling och fisk.
Men en period var jag till och med vegetarian.

Jag är uppvuxen i en familj där det jagades, så ovana handlar det inte om.

Men det tar sig.
Förra veckan åt jag till och med blodpudding.
Och jag överlevde.
Det ni.
Det trodde jag inte innan...
Så hopp finns.

Nåväl.
Till efterrätt fick vi världens godaste äppelpaj.


Serverat i svärmors fina söta små skålar.



Makens älghorn, eller ja, älgens älghorn förståss, börjar också vara färdigt.
Frågan är bara var vi ska hänga det.

Ovanför sängen måhända, var det nån som föreslog.
Ja, eller inte...




.