Kärlek i mitt hjärta.

I dag har Kottarna äntligen kommit hem. Som vi har längtat.
Hela energin i huset blir annorlunda.
Mitt sinne också.

Tror att de veckorna vi är barnlösa så tappar vi strukturen en smula. Vi susar på lite dag för dag.
Planerar maten en timme innan vi ska äta...
Är uppe till två...
Sover till tio...
Det har sina positiva sidor också såklart, men först nu när vi är samlade hela familjen känner jag att det stora lugnet infinner sig.

Det stora lugnet, mitt i all röran av skor och kläder på hallgolvet, cykelhjälmar, proppfulla disk- och tvättmaskiner, tusen frågor och lika många funderingar.
Mitt bland korv och mos, köttbullar och makaroner. Bland frukostfil och mussli, skrubbade knän och blåmärken.
Mitt bland lördags godis och kompromisser.
Mellan 12 stycken nej, 19 stycken ja, ett par stycken kanske, och ett eller annat, vi får se.
Bland godnatt kramar och ruffsiga morgon frisyrer.

Ja, mitt i denna vardag förundras jag över vilken plats två små Kottar tar.
Vilket enormt utrymme de förfogar över.


De fyller hela mitt hjärta, till brädden.




.