Välstädat, matchat och så rent att jag blir grön av avund.
Ibland blir jag det, grön av avund alltså.
Jag förstår inte hur alla hinner. De flesta jobbar, har hus, trädgård och flera barn.
Då känner jag mig lite lat.
Mitt hem ser inte ut så där.
Jo kanske, emellanåt. Då njuter jag av det nystädade.
Men emellanåt inte. Då njuter jag av familjen i stället.
Så är det väl. Antar att de flesta visar väl valda delar av sitt hem. Precis som jag själv oftast gör här på bloggen.
Fina kort av mat och annat.
Så här däremot såg det ut i går kväll...
Efter bullbak, middag och våffel gräddning.
Varsågod vänner.
Den osminkade verkligheten.
Direkt från isi Sme´ ;-)
Underbart! Man behöver få känna igen sig och veta att man inte är ensam om att prioritera annat än städning emellanåt, tack! Kram, Anja
SvaraRaderaJag har också sett alla overkligt vackra hem som visas bland bloggarna. Så här tror jag man lyckas med det:
SvaraRaderaMan gör en stor, svepande rörelse med armen över en liten del av rummet. Man får med sig damm och bråte och matrester och ungar i ett enda drag, så zoomar man in och tar en bild av ett tomt hörn av hemmet.
Ta-da!
Kram från Elin, f.d. Rana
Tack!
SvaraRaderaJAg har också funderat så mycket på hur dom orkar och hinner. För nått måste dom ju ge avkall på... eller?
MIn diskbänk ser ut som din just nu.
Men jag har krypit upp i soffan med sonen och myst istället. Nu har han sprungit på toa och här är jag