Den blomstertid nu kommer...

Idag har det varit skolavslutning för Stora och lilla e.

Sommar fina, förväntansfulla och lite spända.

Blir lite nostalgisk och en gnutta rörd då jag hör de välkända texterna sjungas av ljusa barnröster.
Känner glädjen över det stundande sommarlovet.
Minns känslan av oändligt antal lediga dagar...
En enda räcka av solsken och sandiga fötter.
Gåshud efter timmar i vattnet.
Doften och smaken av ljummen apelsinsaft och torra mariekex.
Fortfarande kan dessa kex få mig att handlöst falla tillbaka i tiden.
Det är nåt visst med sommarlov.
Nåt magiskt.

Sånna här dagar vill jag inte vara vuxen.
Inte räkna lediga dagar, stressat kalkylerande över hur man ska hinna med allt man borde göra på sin semester.
Planer som gör att man är tröttare efter semestern än innan.

Jag vill tillbaka till oändligheten.

Så det bestämmer jag för i år.
Att inte bestämma något.
Se varje dag som ett outforskat äventyr.
Bara vara.
Låta lusten styra.

Ligga och betrakta moln en hel dag.
Äta glass till lunch bara för att jag kan.
Lägga ifrån mig klocka och mobil.
Andas.

I år ska jag se sommaren genom barnens ögon.
Välkommen sommartid.
Du är efterlängtad.



J.